Riksdagshuset
Fram till 1906 hade Finland en lantdag med de fyra stånden
adel, präster, borgare och bönder. Vid riksdagsreformen
1906 ersättes ståndslantdagen av en riksdag med
200 ledamöter. På samma gång infördes
allmän och lika rösträtt för alla medborgare.
Finland var det första landet i Europa och det andra
i världen där kvinnor fick rösträtt i
parlamentsval.
Den nya riksdagen behövde en sessionssal för 200
ledamöter. Ståndslantdagens byggnader, Ständerhuset
och Riddarhuset, var för trånga. Ett nyt hus planerades
bl.a. på Observatorieberget. Riksdagen sammanträdde
i tillfälliga lokaler, först i FBK:s hus vid den
nuvarande Centralgatan och sedan i Heimola vid den nuvarande
Universitetsgatan. Båda husen är rivna.
Finlands självständighetsförklaring i december
1917 påskyndade arbetet på ett nytt riksdagshus.
Statens svaga ekonomi och inbördeskriget gjorde att projektet
sköts upp och riksdagen fortsatte att sammanträda
i hyrda lokaler.
År 1923 ordnades en tävling om var riksdagens
hus skulle placeras och följande år en tävling
om själva byggnaden. Det beslöts att huset skulle
byggas vid Västra Chausséen, nuvarande Mannerheimvägen.
Tomten kallas Arkadiabacken efter ett tidigare villaområde
som kallades Arkadia.
Arkitekttävlingen 1924 vanns av arkitektbyrån
Borg-Sirén-Åberg med förslaget "Oratoribus"
(Till talarna). Arkitekt J.S.Sirén hade gjort ritningarna
och fick uppdraget. Huset byggdes 1926-1931 och invigdes 7.3.1931.
Under vinterkriget 30.11.1939-13.3.1940 var riksdagen evakuerad
till Kauhajoki och verkade där i samskolans lokaler.
J.S.Sirén ritade också möblerna, armaturerna
och otaliga andra detaljer i de viktigaste rummen. Varje våning
har sin egen prägel. Inhemskt material har använts
så långt det låtit sig göra, t.ex.
möblerna är gjorda av masur och ek som behandlats
och gjorts mörkbruna. Fasaden består av rödaktig
granit från Kalvola.
I första våningen finns bl.a. huvudentrén,
talmanskonferensens representationslokaler, informationstjänsten,
en tidningsläsesal, dokumentexpeditionen och en restaurang
med kabinett. Andra våningen är huvudvåning
med den runda sessionssalen i mitten. Allmänheten, diplomatkåren
och medierna sitter på läktaren. Runt sessionssalen
löper Rikssalen, talmannes korridor, regeringens korridor
och ett kafé med kabinett. På 1980-talet byggdes
huvudbyggnaden om.
Riksdagens växande arbetsbörda och behovet av mera
biblioteksutrymme inledde diskussionen om en utvidgning av
Riksdagshuset på 1960-talet. År 1970 ordnades
en arkitekttävling och den vanns av arkitektbyrån
Pitkänen-Laiho-Raunio från Åbo.
Den tredelade utvidningen utifrån det vinnande förslaget
var klar 1978. Den synligaste delen är den bågformade
byggnaden runt Talmansplatsen. Här finns bl.a. riksdagsbiblioteket
och justitieombudsmannens kansli. På båda sidor
om huvudbyggnaden byggdes fasta förlängningar med
arbetsrum för riksdagsledamöterna. I den s.k. Pikkuparlamenttiparken
intill riksdagshuset kommer en tillbyggnad att uppföras.
http://www.eduskunta.fi
Fotografier:
- Riksdagshuset, Foto: Matti Tirri
- Riksdagsledamöternas plenisal, Foto: Eduskunta
Till början av sidan
|
Panoramarundan
